Jag väntade i två timmar på att vaniljcremen skulle stelna. Det gjorde den inte. Ändå blev det en god tårta till dagens barnkalas. Det blev ett så fint barnkalas. Underbara kökssoffa som är som gjord för små och stora att sitta och trängas i, jag var länge tveksam men idag, idag såg jag för det första barnen. De satt där och viftade med fötterna och kletade grädde på golvet. De skrattade och busade, vissa åt, andra inte. V har längtat efter hallongrottorna i flera, flera dagar så han åt en och en halv.

De var som små sprakade tomtebloss, mina älsklingar. Glada, fulla av lek och bus. Och när kalaset var över provade de presenterna, tog pappan i handen och gick för att provflyga en drake. Jag fick vila fötter och rygg i en stol på altanen. En stor kopp te, ljudet från småbåtshamnen, fåglarna kvittrade, Lisa fanns i min närhet. Vilken fin stund det var som vi hade då, magen och jag. Bara där och då.