Och så var vi hemma igen. Tillbaka på ruta ett. Fast med en massa sol och salta bad lagrat i hjärtat och kroppen och själen så nej, det är inte ruta ett. Det är underbart. Vi är underbart tillbaka. Barnen är lite pepparkaksaktiga trots att jag smörjt dem med solskyddsfaktor 1000 till och med till läggdags och mannen är brunröd och jag är tydligen brungul... En brungul dunderklump. Så har jag guppat omkring i Medelhavet och blivit alldeles salt i håret och njutit apelsiner som ingen människa njutit apelsiner tidigare. Pekat med hela handen mot alla vackra blommor och låtit aahh, ååhh, sådana vill jag också ha i vår trädgård! Mannen har fattat vinken och har lovat att klippa gräset denna veckan. Det är kärlek det.

Jag har hittat något på en grekisk ö och jag fick med det hem. Jag hittade lugn och fick lite feeling. Fick ett varmt inombords och ett varmt utombords. Jag fick se mina barn leka i sanden och äta samma mat till lunch och middag i sju dagar i sträck och fick se glittret i ögonen då vi åkte turisttåg. Fick se dem totalt ignorera mig för att de upptäckt myror. Vi har massor av myror här hemma men de har aldrig varit intressanta. Men myrorna på Rhodos, å maj gawwd!! De är alldeles, alldeles för spännande för att låta bli.

När vi kom hem skällde Lisan på mig. Jamade och jamade och jamade. Var arg. Upprörd. Var fan har du varit, jag trodde att du var min vän, liksom. Nu ligger hon i mitt knä och spinner så det låter knirk. Hon har saknat mig. Gud i himmelen vad en sådan insikt kan göra mig lycklig. Jag har en katt som har saknat mig. Pajen ligger vid mina fötter och verkar mest vara tillfreds med att vara hemma. Helt, helt lugn. Det är inte ofta. Barnen sover utmattade i sina sängar.

Ute regnar det och drippdroppar mot fönstret och jag tänker att det var tur att jag köpte mig en ny strandväska ändå. För det andas optimism. Och den är vackert lavendelblå.

Vilken tur att vi gjorde slag i saken och åkte iväg. E tycker att vi kan vara hemma en vecka och så kan vi åka tillbaka på lördag igen. Jag är beredd att hålla med. Men då får vi nog ta med Lisan.