tisdag 28 augusti 2012

Sitter på glasverandan och snorar. Djuren sover nedanför mina fötter och barnen en trappa upp. Regnet smattrar mot plåttaket. Allting där ute i världen är grått. Grått, grått, grått. Hösten. Varje år kommer insikten som en överraskning, detta har jag väntat på i ett helt år. Blåsten och gråtunga skyar. Löven som sakta börjar skifta i färg och rönnbären. De vackra och röda. Jag får vira in mig i meterlånga halsdukar. Jag får dricka te och tända ljus. Mysproppa mig igenom en hel årstid. Lyx!

I dag har jag lärt mig vikten av att alltid ha minst tio paket näsdukar hemma. Toapapper är som sandpapper efter ett slag. Jag har lärt mig att så fort sanningen lämnar dina läppar är den fri att bli någon annans sanning, och det blir kanske inte precis så som du hade tänkt dig. Jag har fått den mest underbara kram av V. Små, knubbiga armar som bara håller om. Kind mot kind. Bara kärlek. En liten stund av bara kärlek. V lärde mig att bara hålla om. Och hålla fast.


På tal om kärlek har mannen min köpt glass. Två sorter Ben och Jerry´s till min svidande hals. Han finns där för mig och stöttar mig. På sitt eget sätt. Och jag älskar honom så för det. Ibland. Idag. I går tvättade han sönder en klänning och en kofta för mig och då tyckte jag inte så mycket om honom alls faktiskt.

- Lär dig att lyssna någon gång, skitgubbe! Man kan inte tvätta en vit, fin spetsklänning tillsammans med röda saker på 40 grader och miljoner varv i centrifugering!!!!

Jo, han kunde ju faktiskt det men så bra blev det inte. Och han lyssnar. På sitt sätt. Betalar av skulden i den bästa av valutor; glass!!


måndag 27 augusti 2012

Min Lisa




Den coolaste katten i kvarteret bor hemma hos oss. Min älskade Lisan. Kompisen som står vid min sida i vått och torrt, och som aldrig försökt fylla ett tomrum utan som skapat sig en egen plats i vårt hem och i våra hjärtan. Denna morgon fick båda killarna klappa och dutta med henne innan hon begav sig ut på äventyr, något som jag vet att hon tycker är lite jobbigt, till och med mycket, för hon har varit väldigt rädd för barnen. Ända tills nu, de senaste dagarna. Hon vill våga släppa dem nära och de är förstummade och tacksamma. Och försiktiga. Hon liksom lär dem hur hon vill bli bemött. Denna varelse inspirerar mig så oerhört med sitt sätt att hantera livet. Sitt sätt att samla mod, att utmana sig själv, att sätta gränser och att tänja på dem. På hennes villkor. När vi adopterade henne i vintras så tänkte jag mest att jag räddade en katt från att dö, inte att jag faktiskt skulle få en vän för livet. Hon är vuxen, säkert 6-7 år gammal, hon är påtagligt rädd för fötter och snabba rörelser, hon har nog varit med om en del, saker jag aldrig kommer att veta något om. Hon bär sin historia så värdigt, hon är så kärleksfull och så älskvärd. Som om hon bara har längtat hem och nu har hon äntligen hittat hit. Hem. Hem till oss. Till en full matskål och klappar och kel, till en filt i fotöljen i sovrummet och till en vän. Vad jag tycker att hon är klok och fin och vacker. Och så prålig hon blir när jag talar om det för henne.

söndag 26 augusti 2012

Är det halsont jag känner?? Joodå, visst är det! Välkommen, hösten!

Den kanske är igång nu, dagissjukornas förbannelse. Barnen kommer hem, nyser en gång och så ligger jag två dagar senare och tror att jag ska gå sönder i kroppen av alla de hemska bacillerna som de släppte ut över mig med ett gulligt pfft. Nu kanske detta blir hösten då det vänder, då mitt immunförsvar har vant sig, blivit starkt och oövervinnerligt. Jag håller alla mina tummar. Och går till sängs med en korsordstidning och en kopp te.



fredag 24 augusti 2012





                                        De är värda att hamna på bild på bloggen tycker jag!
Vad har jag gjort?

Jo, jag har njutit av sommarens sista andetag, badat med barnen, suttit med lilla mannen i famnen vid stranden, han har sovit, mannen och E fiskat krabbor. Så som krabbor aldrig fiskats förr. Men så gör man när man är tre. Då gör man saker som man vill, inte som man ska. Vi har varit i skogen och plockat lingon och blåbär, gjort blåbärspaj och rårörda lingon. Mina alldeles första rårörda lingon. Synd att det inte heter lättrörda lingon, för då hade jag kanske gjort det lite oftare, men stark i både arm och sinne har jag blivit.

Dessa lingon. Det måste vara det godaste jag smakat och vackraste jag sett. Jag vet inte vad som är hönan och ägget här, men doften och färgen och smaken... Det är rent himmelskt. Lycklig blir jag. Sådär riktigt, riktigt lycklig, utan anledning eller ord. Bara känslan. De är så fina.

Bloggen har vilat lite eftersom mycket har hänt, bra och dåligt, och inget av det passar riktigt att basunera ut över världen. Orden har stannat i verkligheten och det är bra.



torsdag 16 augusti 2012

Sommaren kom

Sommaren kom i alla fall innan den hann ta slut.

Sensommardagar är så härligt vemodiga tycker jag. De lägger sig som en varm dimslöja i bröstet på mig, de här sista riktigt varma och vackra dagarna. Snart, snart är det över. Men inte än.