Att ta mig själv på allvar.
Det är mitt stora projekt för våren och jag tycker att så här långt går det riktigt, riktigt bra.
I dag flyttade jag in mina pryttlar i ett litet, perfekt kontor här i byn och jag känner att jag är något på spåren. Som om det skulle kunna fungera att sitta i en vrå i vardagsrummet och jobba på mitt projekt samtidigt som jag passar barn, klappar katt och lugnar man. Nej, det funkar inte. Om jag nu ska ta den här chansen att göra något som jag verkligen, verkligen vill och har drömt om, då ska jag göra det på riktigt. Och det gör jag nu.

Och om det inte funkar så tar jag väl picket och packet och flyttar ner oss och ett tält till Rhodos, samlar stenar, vaggar mig och min ofödda i vågorna och dreglar över enorma pelargoner. Äter oliver och vänder ansiktet mot den ljumma vinden och bara... Åh. Jag tror att jag följer med E ändå, han fortsätter att säga att vi ska åka tillbaka på lördag. Han tycker att det är en superbjja idé och jag är nog lite benägen att hålla med honom.

De, mina små gullungar, har för övrigt brakat rätt in i trots och utveckling, testa gränser, testa, testa. Så till den milda grad att vi fick gå och handla tre gånger igår. Första gången var det killarna och jag. V ville springa som en vild elefant på savannen i gångarna på ICA, det gick ju inte och det gick han inte med på. Han tog av sig stövlarna i protest, slängde dem i golvet och skrek blodigt mord genom hela affären. Vi handlade en falukorv. Så förvirrad jag kände mig när jag kom hem med en falukorv och inget till vare sig middag eller frukost... Vi testade igen på eftermiddagen, mannen tog med sig barnen, handlade inte så mycket som han konflikthanterade, förvandlades till en pöl av svett och kom hem utan mat. Hahaha, jag fick gå en tredje gång, barnen stannade hemma och förvandlade huset till ett totalt virrvarr av leksaker och kritmålade bordsdukar och blomjord på golvet och grus-överallt. Men vi fick middag i alla fall. Och vi går inte sysslolösa.

Dessutom har vi en liten myrstig genom sovrummet. Myror, inte i några mängder men några spatserar genom vårt rum lite då och då. V är överlycklig. Han älskar myror. Jag, däremot, är inte lika positivt inställd.