Välanvända trädgårdshandskar! Hur underbart det kändes att sätta smultronplantor och plocksallad tillsammans med bröderna Bus, det går inte riktigt att beskriva, men åh, fint var det. Att plantera något. Jag älskar det. Jag föddes inte med gröna fingrar, inte heller ett brinnande trädgårdsintresse, men just nu känner jag att vad som helst är nästan bättre än det kaos som rått på vår tomt. Så nu är vi igång. Mannen har strimlat pinnar, jag har planterat pioner och lupiner. Solen sken och värmde gott i nacken. Det enda som är kvar nu är mina förgätmigejsar som står så sött på altanbordet. I morgon, tänker jag. I morgon åker de också i jorden.