Så går en vecka från våra liv och kommer aldrig åter. Vad som hänt den här veckan? Ja, det vet jag faktiskt inte. Det har varit en sån där rent förfärlig vecka då barnen turats om att inte sova vilket har lett till att mamman i huset inte sovit alls, de har i alla fall tagit varannan natt, vilket har lett till ett hejdundrandes stort svart hål i det som tidigare varit min hjärna. Gaah!!
Jag älskar mina barn bortom vett och sans, det gör jag. Men för bövelen, varför har jag inte gjort såna där fantastiska bebisar som sover natten igenom från det att de är tre månader och framåt? Mina ungar, de sover ibland. När lusten liksom faller på. Precis när den största av de små började sova gott kom hans lillebror till världen och sömnvägrade som en mästare.
Nu är det jag som är bortom vett och sans. Jag som nästan inte klarar av ett normalt samtal eller att vika tvätt eller sociala koder. Jag yrar på i någon slags bubbla och gör saker som inte ens jag är med på. Små överraskningsmoment i vardagen liksom!
En hel vecka är i alla fall som helt borta. En dag tror jag att det regnade. Eller om det var flera, det minns jag inte. E blev snorig. That´s it! Jo, jag fick en massa fin post, gott för hjärtat att få riktig, riktig post. Skrivet för hand-på papper. Underbart!
Fina du, jag har varit där. Sönmnlösa nätter är inte bra. Man blir liksom inte bättre av att inte sova...Jag är ju några år "före" dig och vet att det blir bättre. Men inte hjälper det dig just nu! Jag bara ber en liten bön om att dina underbara killar låter sin fantastiska mamma sova fr o m nu!
SvaraRaderaKramar i massor!!!
Näpp, du har så rätt Linda, det hjälper inte till just nu att veta att det blir bättre om några år, eller några månader... Men vet du? Du hjälper!! Det är gott att veta att det finns någon som vet hur helt galen i huvudet och snurrig i sinnet jag kan vara, och du hjälper för att du bara är så bäst, helt enkelt! En solstråle!! Och... bönen funkade typ lite, de sov inte ok under natten, men tog sovmorgon, alltid något!! KRAM!! <3
SvaraRadera