Grattis på födelsedagen till mig!

Idag är det min tur, fast det känns som om det varit min tur sen i fredags... En födelsedagshelg! Barnen var hos sin mormor och morfar, mannen och jag passade på att promenera med vovven, vila stackars, arma kroppen och åka en tur till Göteborg för lite mys i lugn och ro. Att få sitta och dricka en kaffe utan att bli avbruten är en sann lyx!! Att barnen har det så bra hos mormor och morfar och verkligen älskar att få vara där ibland gör ju hela skillnaden, så klart. Det är så nödvändigt för mig att få slappna av helt ibland och det kan jag göra när de är där för att jag vet att de vill inte vara någon annanstans just då. Ljuvligt!!

Dagen idag bjöd på den totala motsatsen till avslappning faktiskt, vi åkte till Liseberg! I år igen!
Att få gå på Liseberg med barn är ju bara det finaste och roligaste som finns! Vi har skrattat, skrattat och skrattat, åkt en massa roliga attraktioner i deras nya Kaninland för småttingar, ätit korv och glass. Jag måste säga att jag trodde aldrig att jag skulle kunna ha så roligt på Liseberg! Men en stund var rent magisk och det var när V visade sig vara för kort med en centimeter för att åka en liten bergbana. Han blev helt förstörd, grät och skrek och ville inte följa med mig ut. Jag letade efter något annat roligt för oss att titta på och så såg jag en livs levande Lisebergskanin som satt på någon slags ombyggd moped och vinkade. Vi begav oss dit och V slutade gråta och blev lite fnissig och förundrad över den gröna, lurviga jätten. Kaninen sträckte fram armarna mot V som genast kastade sig över i hens famn och lade sig tillrätta. Och där satt de, en grön kanin med min lille son i famnen, han kramade och vaggade och V var så trygg och avslappnad, det var helt magiskt. Jag var bara överflödig, hade ingenting där att göra egentligen för de hade det så fint tillsammans. Där och då övergick jag från att tycka att Liseberg var ett kul ställe för barn till att tycka att det nog är helt overkligt bra ändå. För mötet mellan en liten pojke och en kanin fick ta tid, fick bli på riktigt och gjorde ett verkligt avtryck i en tvåårings hjärta. Han fylldes av lugn, kärlek och glädje. Och att få se det, det är min bästa födelsedagspresent.

Allt som bygger broar till barns hjärtan, som inger ett barn med förtroende och trygghet, som möter ett barn med ovillkorlig kärlek om så för bara ett ögonblick, gör stordåd.