Årets första riktiga sommarstörtskur har precis slutat ösa ner från mörka moln, solen tittar fram igen och det ryker från marken, den varma asfalten, från bergen och taken. Hagel ligger kvar i gräsmattan och jag är så tacksam för att jag inte behöver vattna i trädgården. Tungt och tråkigt. Nu vattnar jag barnen i badkaret istället, de var två riktigt lortiga små sommarungar, med sandlådesand mellan tårna och gräddrester från kalaset i går i håret. Njutning, att veta att de, om så bara för en kort stund, kommer att vara alldeles rena och rosiga och vattenvarma och lukta gott...