Prinsessbröllop.

Det har jag ägnat större delen av dagen åt att förtränga. Vi for ut på havet istället. Lät barnen gå bananers i båten. Till slut somnade de, en i en koj, den andre tvärt på golvet. Sen åkte vi båt. Mest i tystnad, stilla tystnad. Jag hade en röst som talade till mig men varje gång jag försökte lyssna försvann den. Detta mysterium till undermedvetna. Mina armband plingeliplongade och jag kunde återigen inte låta bli att förundras över hur prålig jag har blivit. Det kommer med åldern, antar jag. Eller med graviditeterna. Pråligheten. Nagellack och armband.