Vad det är somrigt just nu! Syrenerna blommar och doftar ända in i sovrummet, någon jävel står på hamnplan med sin plåtbåt som han tidigare i veckan körde på grund och försöker panka ut bucklorna. Det ekar hela vägen in i min hjärna. Alla är ute och promenerar och de femtontusen fönsterrutorna släpper inte igenom några solstrålar alls för all skit och allt salt som fastnat där under det gångna året. Tvätta fönster... hm, nej, det tilltalar inte mig riktigt. Dessutom är smutsen en alldeles förtjusande gardin, om vi inte kan se ut så borde det inte finnas någon som kan se in heller!

När jag vilade min kind mot en klippa på Smögen i lördags viskade den till mig att det är här du hör hemma. Nära det salta havet. Den sa ingenting om nära motorvägen.