Vi överlevde det första barnkalaset!
Jag kände att jag var tvungen att säga det, att jag nästan vill skrika ut det över E6an, vi gjorde det!! I går gick det av stapeln, barn kom, barn lekte, barn åt korv och glasstårta, lekte lite till och så gick de hem. Älskade E slocknade som ett ljus och skrattade bubbligt i sömnen. Han hade haft en bra dag. Och vilken lycka för denna lilla mamman! När jag frågade honom vad han önskade sig på födelsedagen så önskade han sig ett kalas och en ny liten bebis. Det fick bli ett kalas.
I dag har vi firat igen, det skulle komma många med så blev det inte, och tack för det. I stället fick jag en förmiddag för mig själv då grabbarna stack på utflykt. Jag upplevde lyckan i att få dammsuga alldeles ostört, att få ta en spontanpromenad och titta på vitsipporna som står i varenda vrå och ser söta ut. Talar om att nu är det vår, fastän det är så jävla kallt. Promenerade med Pajen längst med vattnet. Längst med motorvägen. Tänkte att trots att vi lämnade något fantastiskt i Skåne så har vi faktiskt fått någonting som är så mycket bättre. För oss. Detta passar oss. Det passar mig. Jag mår bra när jag får andas havsluft och avgaser.
Vi lagade mat och var så där bubbelgumslyckliga i köket, mannen och jag, pussades och skrattade med barnen och livet var som en reklamfilm. Nästan. Att sömnen fått ta sin plats i våra liv igen gör allt så mycket bättre, gör oss så mycket gladare. E lyssnade på Folk och rövare i Kamomilla stad. Putter och gos.
Middag åt vi tillsammans med mormor och morfar och nyfunna vänner som vunnit hela familjens hjärtan. Jag kände sådan tacksamhet över att det dyker upp människor som bara är så självklara. Som bara är så snälla, så varma och fantastiska. I en värld som kan kännas plastig och tråkig ibland så finns de där som verkligen är på riktigt. De där som gör världen lite mer spännande, vackrare och intressantare.
Hur avslutar man en sån här dag då? Jo, jag tänker strunta i disken, så där lite lyxigt, och sätta mig på verandan med en kopp te. Njuta av den här dagen. Av det här livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar