Påsken. Nu är den här. Skulle kunna ha skrivit äntligen men det konstiga är att det känns som om julen var slut och över igår faktiskt. Kallt och eländigt har det varit men jag minns förra påsken, då gjorde vi en snögubbe i trädgården. Och så illa kan det väl ändå inte bli i år? I år hoppas jag på sol. Och en 15-20 grader. Det skulle sitta fint. Som sista påsken vi firade på Österlen innan vi flyttade, då var det varmt och helt underbart, jag var höggravid och svettades som en galning men åh, så drömsk jag känner mig när jag tänker på det! Sitta ute i en solstol. Jag gjorde ett försök tidigare idag, tänkte att det är ett bra ställe att arbeta på, vår altan. Men jag höll på att förfrysas och fick gå in igen. Tanken fanns där dock, och det är ju tanken som räknas!

Nu är jag inte höggravid men lite lagom sådär, något ett proffs hade kunnat ana om hen hade öppnat vårt skafferi. Nu var det inget proffs som öppnade det förut, det var mannen och han radade snabbt upp bevismaterialen på köksbordet. Herregud. Jag har köpt.... 6 påsar ostbågar. Mmm, jag skäms. Men det går inte att låta bli för det är så gott och skänker mig någon slags sjuk tillfredsställelse faktiskt. Det är trygghet helt plötsligt i att ha hela skafferiet fullt av ostbågar. 6 PÅSAR!!!

Att vara gravid är lite som att bli kidnappad. Ingenting är riktigt som det tidigare var utan annorlunda. Hjärnan är annorlunda. Kroppen är en stor klump. Och magen skriker efter de märkligaste saker. Som lax, hovmästarsås och ostbågar. Och glass. Och ananas. Det upptar en stor, stor del av min vakna tid, faktiskt, det här med att tänka på mat. Det tänks och det tänks och så skickas jag iväg för att handla mjölk och så kommer jag hem med två fullproppade påsar med allehanda saker. Men jag läste någonstans att äter man mycket sött när man är gravid, då blir barnet sött. Så om jag äter mycket ostbågar, ananas och banan och hovmästarsås, då kanske barnet blir.... gult? En påskkyckling?