Sorgesång

På kvällarna, när barnen äntligen sover sitter jag ofta och håller askan av min döda katt sällskap. Min Bosse. Han står på vår vackra veranda och har stått där i snart ett år. Ett år av galen saknad och sorg.
Hur sjukt är inte det? Det var en katt, liksom. Kan man verkligen sakna en katt så jävla mycket eller är det bara galenskap?? Men min katt var inte bara min katt, han var min bästis. Han var den som tröstade mig när mannen och jag hade grälat, eller när jag var sjuk eller bara deppig. Han var den som väckte mig på morgonen, alltid precis innan klockan ringde, han vaktade vårt förstfödda barn med sitt liv. Han var klok, han var vacker, han blev en del av mitt hjärta. Som nu fattas mig så oerhört.

Skriv om Bosse, han förtjänar det, sa mannen. Och det gör han.

Vi hittade honom utanför ladugårdsdörren, bakom en liten buske när vi bodde i Skåne. Snart fyra år sen nu. Han var inte gammal, bara några veckor, ostadig på benen och alldeles, alldeles ensam. Så han fick bo hos oss. Bo Emanuel Katt, även kallad Bosse. Jag blev hans mamma och han blev min allra första bebis. När vi åkte iväg och lämnade honom ensam hemma kunde jag få panik för att jag inte kom ihåg om vi hade stängt toalettlocket, jag var så rädd att han skulle hoppa upp och ramla ner och inte kunna ta sig ur vattnet. Jag hade denna lilla bondkatt i koppel när han var med mig i Göteborg och var ute på kvällarna med honom för att han skulle få klättra i träd. Han kunde driva mig till vansinne och han kunde ta all min oro och sorg, han bar det för mig de stunder då jag inte orkade själv, han sov i mitt knäveck och åt bara kattmat som hade en speciell färg. En liten bjällra på halsbandet hade han, för att förvarna fåglarna i vår trädgård och den pinglade när han följde med på promenad. Efter att jag bar hem honom den morgonen då jag hittat honom påkörd tänkte jag att den pinglan kommer jag att höra, av gammal vana, lång tid framöver. Tanken skänkte mig tröst, det kändes som om bara min hjärna ville spela mig det sprattet skulle han inte vara helt borta. Men det har varit tyst.

                               Historien om den lille katten Bosse. Och den stora saknaden.