Söndag.

Lite molnigt, lite tråkigt sådär som söndagar kan vara.

Mannen sa att han tänkte åka iväg med killarna en sväng och jag fick hela eftermiddagen för mig själv.

En hel eftermiddag.

För några år sen hade jag läst en bok, kanske strökollat tv en stund, bara fisit runt liksom.

Men jag såg ett tillfälle, ett tillfälle för bra för att missa. Så vad har jag gjort? Jag har skrubbat alla köksluckor, städat ur skafferi och kylskåp, sorterat bortsprungna strumpor och vikt små tröjor. Räknat pyamasar och lagt bort för små kläder. Allt med andan i halsen, allt med tanken " bara de dröjer en liten stund till". För så fort de är hemma är det heltidspassning och varje öppen dörr är en inbjudan till kaos. Ett" varsågod och dra ut och blanda om alla, och då menar jag ALLA saker i hela jävla huset".

Jag har plockat skor ur pappersinsamlingen, tagit fram små bilar ur hundmaten och avfallspåsar ur brödburken. Jag har gnott och gått på som en robot.

Jag undrar när förvandlingen kom, den har liksom smugit sig in i mitt liv. Men nu är den här. Jag har blivit en tråkig tvåbarnsmorsa som jagar små kladdiga fingeravtryck över hela huset. Jag har blivit precis som min egen mamma!!