tisdag 12 november 2013

Och så var det november.

Barnet är fött.

Det var en flicka. Det var en vidunderlig glädje. Det var en enorm omställning. Det var en virvelvind av känslor.

Allt har gått så fort. Förlossningen gick fort, de tio första veckorna gick fort, killarna blev stora så fort. En dag går så fort. Jag hinner ibland inte borsta tänderna förrän det är kväll och då gör jag ändå ingenting egentligen. Ammar och jollrar med bebis och klappar katt och tappar hår över att Bröderna Bus har lagt in en galningväxel som jag inte visste fanns.

Ska försöka plocka upp bloggandet igen, i alla fall litegranna. Det måste ju inte vara allt eller inget överallt, hela tiden. Här inne i syberspejsen kanske jag kan få tillämpa mitt allra mest saknade: lagom.

2 kommentarer:

  1. Saknar dig både här och i verkliga livet ❤
    Kram till dig fina E

    SvaraRadera
  2. Nämen, där är du ju!

    Lagom är inte bara bra utan till och med bäst ibland. Det måste inte vara fullt ös på bloggen, i all synnerhet inte när det är det IRL.

    SvaraRadera