Svalungar

Att sitta i båten en torsdag eftermiddag och dricka kaffe. Vi hade tänkt att göra det, premiärsova allihop, men himlen var vackert grå och luften mättad av duggregnsdroppar och ruggigt kall. Så vi struntade i det. Baxade ner hunden i sittbrunnen, förväntade oss ett nervöst sammanbrott från henne men det kom aldrig. Istället lade hon sig tillrätta som en liten pälshög invid mina svullna fötter och somnade. Helt plötsligt kändes spontanövernattningar inte alls särskilt långt borta, men inte så nära så att det skulle bli i natt. Barnen var lite besvikna, de ville mysa med chips och film bland filtar i ruffen. Somna tätt. Jag hoppas på bättre väder och vänliga fogar så att jag kan vara med, komma mig ombord och i land. Det vore så mysigt, så mysigt.

När vi kom hem såg vi att svalungarnas små, små äggskal låg spridda över grusgången utanför dörren. Alltså har vi bebisar i huset, eller i alla fall under samma tak. Fantastiskt! De må vara dåliga för huset, de där svalbona men jag älskar de vackra och lekfulla fåglarna som tjattrar så vackert för oss och visar sina luftkonster. Jag tröttnar aldrig och önskade mig svalor när vi bodde i Skåne men där hade vi aldrig några. Nu har vi återkommande sommargäster, för tredje året i rad. Kanske har de bott här längre än oss.