Vi lever bebisliv.

Det levs dygnet runt, amma, amma, prata, jollra, byta den där blöjan. Om och om igen. Natt som dag, och denna gången, denna gången gör jag det med stor värme och varsamhet. Sparar alla de små sekunderna och minuterna av bebislivet i hjärteburken och tänker att det här, det ska jag minnas tills håren trillar ur pannan på mig. När jag ser henne så ser jag E och V, de är så lika och de är så olika. Jag får uppleva tre små bebisar på en gång. Minnas. Samtidigt uppleva något helt nytt, hur de små storebröderna gosar och snuttar med den lilla. Att se värmen mellan dem, mina barn som älskar varandra helt oberoende av mig, det är bättre än alla julklappar i världen ( om du läser detta mannen, så betyder det inte att du går fri!!) och det är en känsla som rör något i mig som jag inte visste fanns. Glädje upphöjt i spagat. Kärlek som står som fyrverkerier ur hårrötterna på mig.

Jag tänker att den här gången slipper jag slita mig. Jag tänker sitta här och stirra mig blind på alla gropar och tjocka bebislår och dunhuvudet och de små, perfekta öronen. Tänker se hur de växer framför näsan på mig och jag vill inte missa en millimeter.