JUL!!!

Snart, snart är det jul igen. Det känns som igår och en evighet sen vi firade tidernas mest eländiga julafton med öroninflammationer och feber och ett positivt graviditetstest som slog ner som en meteorit i vår värld och lasagne till julmiddag för det var det enda som barnen ville äta. Jag hade pyntat och myst runt i veckor här i vårt vackra hem, allt för att julen skulle bli så fin som möjligt och så blev det lite platt fall när det väl kom till kritan.

Men i år. Bebisen är här, E frågar varje dag hur många dagar det är kvar till julaftonen, i år ska det mysas hela december tänker jag. Vi går all in. Men på vårt sätt. Det ligger högar av pynt i vrårna och den som känner för det kan liksom bara ta för sig. Julen ska vara kreativ, kärleksfull, tillåtande och glädje.

Och med det hoppas jag att jag ska vakna till en ny mätning imorgon som säger att de mätte fel. SD har backat hela vägen ut ur de svenska julstugorna. Gud vad jag hoppas det. För det kan inte vara sant att vi har ett främlingsfientligt parti med rötter i nazismen som är på uppgång mitt i julstökandet, givmildandet och lussekattsbakandet.

Vi lever bebisliv.

Det levs dygnet runt, amma, amma, prata, jollra, byta den där blöjan. Om och om igen. Natt som dag, och denna gången, denna gången gör jag det med stor värme och varsamhet. Sparar alla de små sekunderna och minuterna av bebislivet i hjärteburken och tänker att det här, det ska jag minnas tills håren trillar ur pannan på mig. När jag ser henne så ser jag E och V, de är så lika och de är så olika. Jag får uppleva tre små bebisar på en gång. Minnas. Samtidigt uppleva något helt nytt, hur de små storebröderna gosar och snuttar med den lilla. Att se värmen mellan dem, mina barn som älskar varandra helt oberoende av mig, det är bättre än alla julklappar i världen ( om du läser detta mannen, så betyder det inte att du går fri!!) och det är en känsla som rör något i mig som jag inte visste fanns. Glädje upphöjt i spagat. Kärlek som står som fyrverkerier ur hårrötterna på mig.

Jag tänker att den här gången slipper jag slita mig. Jag tänker sitta här och stirra mig blind på alla gropar och tjocka bebislår och dunhuvudet och de små, perfekta öronen. Tänker se hur de växer framför näsan på mig och jag vill inte missa en millimeter.

Och så var det november.

Barnet är fött.

Det var en flicka. Det var en vidunderlig glädje. Det var en enorm omställning. Det var en virvelvind av känslor.

Allt har gått så fort. Förlossningen gick fort, de tio första veckorna gick fort, killarna blev stora så fort. En dag går så fort. Jag hinner ibland inte borsta tänderna förrän det är kväll och då gör jag ändå ingenting egentligen. Ammar och jollrar med bebis och klappar katt och tappar hår över att Bröderna Bus har lagt in en galningväxel som jag inte visste fanns.

Ska försöka plocka upp bloggandet igen, i alla fall litegranna. Det måste ju inte vara allt eller inget överallt, hela tiden. Här inne i syberspejsen kanske jag kan få tillämpa mitt allra mest saknade: lagom.

Jag är någons bo.

Idag hände det. Jag blev överhettad. Efter några fantastiska dagar med sol och varmt väder. Jag trodde helt och fullt att det skulle gå bra, bara jag var utomhus, bara det blåste lite, bara jag drack mycket vatten.

Tji. På mig. För en stund efter lunch satt jag på badkarskanten med fötterna i iskallt vatten och lutade ryggen mot det svalkande kaklet. Det kändes som om jag höll på att brinna upp. Hela kroppen var i ett upproriskt tillstånd av villinte och allt kändes yrt och trött. Stapplande tog jag mig upp för trapporna och lade mig i sängen, somnade och sov i nästan två timmar. Nu börjar jag hitta tillbaka till mitt vanliga, ilskna, hormonella, höggravida jag, det är en superlyx att ha en altan med stort parasoll att smälta under! Här sitter jag och tittar på båtarna och alla som kvällspromenerar förbi, tittar på potatisen som blommar och tänker att oj vad jag borde vattna men det kommer jag inte att göra. Snart ska jag gå in och somna i soffan istället. Och hoppas att sommaren gör ett uppehåll i några dagar. Med början i natt. Jag har svettats så att det räcker för flera år framöver. Jordgubbarna och svalorna kan få stanna men snälla, snälla ge mig 13 grader och blåst!!!

Svalungar

Att sitta i båten en torsdag eftermiddag och dricka kaffe. Vi hade tänkt att göra det, premiärsova allihop, men himlen var vackert grå och luften mättad av duggregnsdroppar och ruggigt kall. Så vi struntade i det. Baxade ner hunden i sittbrunnen, förväntade oss ett nervöst sammanbrott från henne men det kom aldrig. Istället lade hon sig tillrätta som en liten pälshög invid mina svullna fötter och somnade. Helt plötsligt kändes spontanövernattningar inte alls särskilt långt borta, men inte så nära så att det skulle bli i natt. Barnen var lite besvikna, de ville mysa med chips och film bland filtar i ruffen. Somna tätt. Jag hoppas på bättre väder och vänliga fogar så att jag kan vara med, komma mig ombord och i land. Det vore så mysigt, så mysigt.

När vi kom hem såg vi att svalungarnas små, små äggskal låg spridda över grusgången utanför dörren. Alltså har vi bebisar i huset, eller i alla fall under samma tak. Fantastiskt! De må vara dåliga för huset, de där svalbona men jag älskar de vackra och lekfulla fåglarna som tjattrar så vackert för oss och visar sina luftkonster. Jag tröttnar aldrig och önskade mig svalor när vi bodde i Skåne men där hade vi aldrig några. Nu har vi återkommande sommargäster, för tredje året i rad. Kanske har de bott här längre än oss.

Krig utbryter i rummet intill. Det gapas och grinas och skriks. Jag skyndar mig, gapar in till de små att de ska sluta och vara vänner, jag skyndar mig långsamt men ändå. Vad kan det ta, långsam skyndning mellan kök och vardagsrum? Några sekunder tippar jag på. Precis innan jag kan se dem vrålar jag: "SLUUUUUUTAAAA BRÅÅÅÅÅÅKAAAAAA!!!!!!!!"
Så kikar jag in runt hörnet, och vad ser jag? Jo, två små lintottar som sitter med armarna om varandra i soffan och skrattar och viskar. "Vi är vänner nu" förklarar den store och jag blinkar med ögonlocken och undrar vad som hänt. Konflikthantering a la Bröderna Bus verkar vara the shit!!!